Slöseri med arbetstid på skattemyndigheten

Det behöver skrivas en lag som förhindrar myndighetspersoner att slösa bort skattemedel på småfrågor.

Det har tidigare funnits en lag om förenklade rutiner vid rättsfall som avser mindre värden s k småmål. Syftet var att hålla nere rättegångskostnaderna för att undvika att skjuta mygg med kanon och samtidigt missa kamelerna.

Jag har fått ett brev från en person på ett utlokaliserat skattekontor i Västervik. I brevet krävs att jag rättar en uppgift i deklarationen som avser summa 2 Svenska kronor. Skälet till att jag struntade i detta var att denna 2a i rutan inte har någon skattemässig effekt dels på grund av den automatiska avrundningen och dels på grund av att det företag som deklarationen avser går med förlust.
De 2 kronorna avser ränta på skattekontot.

Samtidigt så kostar detta ärende i arbetskostnad, dvs lönekostnader inklusive alla tillägg och övriga kostnader för anställd personal på skattekontoret HUNDRAFALT mycket mer för samhället.

Därför är det motiverat med en ny lag som:

Förhindrar en tjänsteman och myndigheter att ta beslut som åsamkar samhället större kostnader än vad som skulle kunna komma in till samhället av åtgärden. Den som bryter mot denna lag ska kunna dömas till skadestånd eller löneavdrag motsvarande den kostnad som beslutet åsamkat samhället.

Den tjänsteman som tar upp ett skatteärende avseende 2 kr som belastar samhället med 100-tals kronor för att reda ut bör själv få betala för det.

Systematiska beslut som att automatiskt påföra räntebelopp ner till 1 krona på skattekontot samtidigt som utbetalningar under 50 kronor inte betalas ut skulle ha förhindrats med en sån lag. Konsekvent borde alltså räntebelopp under 50 kr inte behöva bokföras av samma skäl.

Småföretagare är det moderna proletariatet.

Traditionell ekonomisk teori brukar utgå från den som är i behov av den.  Stater är i behov av nationell statistik för att avgöra hur dess samlade ekonomiska verksamhet fungerar och åt vilket håll dess drivkrafter pekar. Därför får nationalekonomi lätt en prägel av nationell statistisk undersökning. Företagsekonomisk teori utgår på ett liknande sätt från företagens behov av effektivitet och behandlar sina kunder och marknader på liknande sätt.

Jag försöker istället att se det utifrån den vanliga människans synvinkel eftersom det är den enskilda människans drivkrafter och beslut som formar den grund på vilken hela världsekonomin vilar. Precis som det samlade förnuftet bildar grund för den politiska verklighet vi befinner oss i.
 Det är vad jag menar med ekonomisk demokrati, vi har den världsekonomi vi förjänar. Småföretagen är de minsta ekonomiska organiserade enheterna på den globala marknaden. Småföretagen befinner sig närmast konsumenterna, den marknad som de lever av.



Marknaden för en vara utgår alltid från de som vill ha den. Vi har grundläggande behov av näring, värme och skydd, mat, kläder och någonstans att bo. Vi har också andra behov som vi vill tillfredsställa för att vara nöjda. Varje typ av behov bildar en marknad. Alla behov är inte lika genomtänkta. Så länge som det finns en marknad för narkotika så kommer det att finnas några som vill sälja det oavsett vad regeringarna anser.
 Det är också svårt att sälja något till en marknad som inte finns. Det går inte att sälja något till folk som de inte vill ha. Visserligen går det att sälja mycket strunt men marknaden för konserverad färdigkokt kall gröt är inte stor. Kunden har alltid rätt.
 Det betraktas nuförtiden som en grundläggande mänsklig rättighet att få välja vad man vill köpa. Man skiljer också på sådant som man vill ha och det som man måste ha. Men så långt det är möjligt vill man ha rätten att välja fritt.

Världsmarknaden för varor och tjänster är uppdelad i delmarknader. Marknader för olja, marknader för metall, resor, försäkringar, derivat och banklån, skrot och guld. Lokala marknader för Europa, Asien, USA. Sveriges marknad för begagnade bilar består av alla som vill köpa begagnad bil och de pengar som finns tillgängliga för att köpa bil. I vår lilla stad finns det t ex en marknad för möbler, kläder via postorder, en för mat och en annan för bensin.

Företag och försäljare går ut och söker kontakt med dessa marknader men inte med avsikt att tillfredsställa den materiellt. Företagens marknad bygger på ett behov av pengar. Avsikten är att tjäna pengar på en marknad genom att erbjuda något som är lönsamt att sälja till den speciella marknaden. Man letar upp vart det finns pengar för en viss vara eller tjänst.  Lönar det sig inte att sälja till den så avstår man även om det finns en efterfrågan efter varorna.
 Därför är det möjligheten till vinst som styr de beslut som leder till affärer och att företag organiseras, inte efterfrågan på en viss vara. På samma sätt vill en anställd ha tillräckligt betalt för sitt arbete, annars säger han upp sig eller maskar i protest eller strejkar.

Några marknader är stora, som t ex marknaden för livsmedel och inredning till bilar. De pengar som kommer in från dem räcker till att ge många anställning. Andra marknader är små och räcker möjligen till att försörja en person på en ort som t ex frisör, konditor eller elektriker. De minsta marknaderna är för små för att kunna ge försörjning åt en person. Dessa marknader blir otillfredsställda om det inte finns någon som vill göra jobbet ändå men till för låg ersättning. En säckpipeblåsare t ex kan inte leva på att hans tjänster efterfrågas av några få personer vart tredje år.

Lönerna för anställda i företag regleras genom anställningsavtal och förhandlingar. Det normala är att man ska kunna klara sig bra på sin lön. Det ska löna sig att arbeta. Den samlade intäkt som ett företag får för att den tillfredsställer en viss marknad räcker till att betala ett antal anställda så att de kan klara sig på sitt arbete. På så sätt delas marknadens köpkraft upp i ett antal anställningar. Om en marknad krymper eller försvinner så måste de som har jobbat med den sägas upp eftersom det inte kommer in tillräckligt med pengar från marknaden till deras lön.

På så sätt delas marknaderna upp i företag och anställningar. Ju större marknad desto större företag och fler anställda. Företagen skyddar sig mot andra genom olika konkurrensstrategier. Patent, varumärken, prissättning, samarbetsavtal osv. De olika marknadernas köpkraft binds upp av företagen.
 Livsmedelsmarknadens köpkraft binds upp av ett antal affärer som delar upp sitt sortiment så att det täcker kundernas efterfrågan. Det erbjuds mejerivaror i lämplig mängd och grönsaker och konserver. Specialsortiment som det inte lönar sig att erbjuda tas bort ur hyllorna.
 Om det bara är en gubbe på orten som vill ha Tiger Brand piptobak så räcker inte det för att det ska löna sig för affären att ha den i sortimentet. Gubben köper bara ett paket i veckan men man kan bara köpa 10-pack från grossisten. Hållbarheten  på ett 10-pack är 2 månader på hyllan så av varje paket måste 2 slängas när datumet går ut och vinsten från de 10 sålda räcker inte för att betal de 2 som slängs. Därför går försäljningen av Tiger Brand med förlust och tas bort ur sortimentet.



En liknade process sker i naturen där varje växt kämpar för att hitta en plats med jord, luft, värme och vatten för att kunna fungera. När de största växterna tagit den plats de behöver får de mindre dela på det som är kvar, ända ner till minsta mikrob.


Företagens uppgift är att finna de marknader som är lönsamma och utnyttja dem för att få tillräckligt med pengar för att fungera som företag. När en marknad hittas och den är stor nog för att försörja ännu en anställd i företaget letar företaget upp någon som kan anställas. Den som ursprungligen startade företaget brukar vara chef.
 Syftet med att ha anställda är ju inte att tillfredsställa de anställdas behov av en meningsfull sysselsättning. Syftet för företaget att ha anställda är att deras arbete ger inkomster och ett överskott för företaget.


Företagen letar alltså upp effektiva delar av marknaden så att de kan gå med vinst med det överskott som kommer från de anställdas arbete. Kvar blir resterna av marknaderna, smulorna och skulorna, de rester och småmarknader som är så små att de inte räcker att täcka en anställds lönekostnader. Skiljelinjen går där storleken på en marknads köpkraft räcker till en rimlig lön för en anställd.  

Bland dessa små rester plockar småföretagarna den köpkraft som finns kvar under hård konkurrens.

Om den marknads köpkraft som ett litet egenföretag agerar på växer och börjar bli riktigt lönsam äts den snart upp av de större företagen som har en bättre organisation, ekonomisk styrka och konkurrenskraft. Det är ganska vanligt inom transport- och taximarknaden. Men så länge marknaden inte räcker till en anständig lön får de vara ifred för de större företagen.

Därför är småföretagare det moderna proletariatet. Småföretagarna befinner sig längst ner i den företagsekonomiska hierarkin. Tack vare deras vilja att arbeta för mindre lön än vad som är anständigt blir de marknader som de verkar på tillfredsställda. Nästa gång du blir uppmanad till eller funderar på att starta eget bör du tänka på detta.

Satsa på dig själv men försök att bli anställd i ett stort företag.  Tänk stort om du vill starta eget.

Höj grundavdraget till 120 000.

Ekonomisk Demokrati - redan nu!

Det här är första gången jag skriver något i det här systemet så. Det visar sig att jag har en lite annan syn än de flesta ekonomer på ekonomi. Därför delar jag nu med mig av mina egna tankar så får vi se vad det blir av det.

Jag börjar med en liten sak om ett sätt att se på pengar som kanske skulle kunna förändra lite.


Ekonomisk demokrati. Det var ett projekt som jag tror det var facket eller Socialdemokraterna drev någon gång på 80-talet. Resultatet av detta projekt blev de populära löntagarfonderna som jag också tror har försvunnit ner i glömskans djupa valv.

-----

Min tolkning av begreppet ekonomisk demokrati är att:         

Det har vi redan haft sedan århundraden.

De flesta vet bara inte om det.

I den ekonomiska demokratin använder vi pengar istället för röstsedlar. Att ge någon pengar därför att man får något bra tillbaka är som att rösta på ett parti eller en åsikt. Men i den ekonomiska demokratin är det val dygnet om och valet pågår ständigt över hela världen. Vårt val är fritt och Gud nåde den som försöker lägga sig i vad jag tycker och tänker.

Tyvärr har inte alla lika många röster utan några har många och andra har mindre. Några har inga egna utan stjäl av andra för att kunna rösta (köpa). Men vem har sagt att ekonomisk demokrati ska vara jämlik?

Varje gång vi använder en sedel för att rösta på den eller den korvmojen, frisören, bensinmacken eller flygbolaget så ger vi dom jobb. Jag gillar Benga bättre än Henke som frisör så därför röstar jag på honom med några hundra så länge som han klipper mitt hår så att jag är nöjd. Så länge jag och alla hans andra kunder ger honom pengar så klarar han sig på sitt jobb. Om ett företag får för lite röster går företaget omkull och måste sluta jobba. Om en arbetare inte får tillräckligt med röster för det arbete han utför på företaget blir han avskedad. Några röstar på SAAB, andra röstar på Volvo.

Företag som får många röster anställer flera som får dela på de många rösterna. Anställda som gör ett bra jobb och får många röster, inspirerar andra att göra likadant eller bättre så att de också ska få många röster.

Det finns folk som samlar på sig röstsedlar men som inte använder dom. Dom blir ekonomiskt feta heter det men egentligen så hindrar de en massa folk att få jobb eftersom de ligger på pengarna, flåt rösterna. Det är dumt.


Många skyller dagens ekonomiska problem på bankerna, politikerna, kapitalister, facket, med mera.

Alltid är det någon annan. Få ser och tar sitt eget ansvar. Få människor ser sitt fria val som en fantastisk möjlighet.


Jag tror att om majoriteten tänkte som jag, att det är hur man använder sina pengar, vem man röstar på, det är det som är själva basen i ekonomin, då skulle vi få en helt annan värld.

Det hela är alltså en pedagogisk fråga.